Virnamäens flöde

I Aurajokidalen, ovanför Halistenforsen i Åbo, vid den gamla byn Halisten, ligger Virnamäs kultur- och fornlämningsområde. Området är av regionalt värde som ängsmark baserat på förekomsten av stolp-en och ängsvegetation, och här finns även betydande fornlämningar som tillsammans utgör en helhet som speglar den yngre järnåldern i Aurajokidalen.

Landskapsskötsel och vegetationsinventering sommaren 2022

Aurajokisäätiö har skött Virnamäs område även tidigare år och utvecklat dess skyltning under flera år i samarbete med Museiverket och Åbo stad. Ett viktigt restaureringsarbete genomfördes 2018, då den igenvuxna enbuskängen och den gamla betesmark som hunnit växa igen till aspsnår röjdes med ett engångsbidrag från Åbo stads prispott för försköning. Samtidigt togs en skötselplan fram för dessa områden och informationsskyltar sattes upp längs stigarna. Dessutom har stiftelsen på eget initiativ utfört mindre slåtterarbeten och tagit bort främmande växter med stöd av Åbo stads medborgarbudget 2021.

För arbetet 2022 beviljades delfinansiering från Helmi-naturmiljöprogrammet. I juni 2022 inleddes ett omfattande landskapsskötselarbete på Virnamäs, och samtidigt kartlades områdets vegetation. Målet har varit att bevara Virnamäs kulturbiotop och miljön kring fornlämningarna, så att området inte åter växer igen och att problemväxter inte tränger undan den naturliga floran. Vissa värdefulla områden hade hunnit växa igen sedan den senaste restaureringen. Genom skötselåtgärder bevaras landskapsbilden av den gamla kulturmarken och områdets biologiska mångfald stärks. Dessutom uppdaterades och kompletterades 2018 års skötselplan för enbuskäng och aspsnår så att den omfattar hela kulturmarksområdet, och uppföljning görs av 2018 års resultat.

Vad är Helmi-naturmiljöprogrammet

Helmi-programmet tar itu med den största direkta orsaken till förlusten av natur i Finland: minskningen och försämringen av livsmiljöer. Helmi-programmet stärker Finlands naturmångfald och förbättrar livsmiljöernas tillstånd bland annat genom att skydda och återställa våtmarker, restaurera och sköta fågelsjöar, kulturbiotoper och skogliga livsmiljöer samt vårda vatten- och strandnatur. Programmet främjar även ekosystemtjänster, vattenskydd, kolbindning samt andra åtgärder för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringar. Läs mer om Helmi-programmet på Miljöministeriets webbplats eller på ELY-centralens webbplats.

På Virnamäs och i Aurajokiområdet genomförs landskapstalkon, kulturpromenader och kulturkanotturer.

Virnamäs historia

Virnamäs fornlämningsområde och andra närliggande platser bildar en helhet som tydligt återspeglar fornlämningar från den yngre järnåldern (550–1150 e.Kr.) i Aurajokidalen. Området omfattar Virnamäs gravfält och boplats, de närliggande skålgroparna samt Komosten (grav)kullar vid åstranden. Platserna är skyddade enligt fornminneslagen.

På Virnamäs växer arkeofyter, det vill säga växter som är knutna till järnåldersmänniskans verksamhet och som berättar sin historia om platsens förflutna.

Människor bosatte sig längs Aurajoki så tidigt som för cirka fyra tusen år sedan. Floden som rann ut i havet samt de ler- och moränområden som lämpade sig för jordbruk gav tillräcklig försörjning. Vid den tiden baserades försörjningen troligen mestadels på havet, men även jordbruk började utvecklas i det närliggande området.

På Virnamäs har man funnit spår av gravar från den yngre järnåldern samt en boplats från samma period. Fynden härstammar huvudsakligen från skogsområden, men några har också hittats på åkermark. Under arkeologiska undersökningar åren 1976–77 grävdes 41 provgropar i skogsområdet. I flera av dessa hittades bland annat brända ben och keramikkärl. Ett mer speciellt fynd var en bronsring (daterad till cirka 1500 år sedan), som tros ha varit en del av ett bältesprydnad. Keramiken består av både väl tillverkade och mer sköra, enklare kärl. Keramiken och bältesringen är de enda fynd som bidrar till att tidsbestämma platsen. Området har även visat spår av kremeringsgravfält. Fyndmaterialet berättar om järnåldersmänniskans vardag, men också om trosföreställningar, såsom begravningssed.

Offerkoppar är små urgröpningar uthuggna i klipp- eller stenytor, ibland även slipade släta i botten. De är vanligtvis 5–10 cm i diameter och 1–3 cm djupa. På Virnamäs finns fem tydligt identifierade skålgropar. Skålgroparna antas ha haft religiös betydelse, till exempel som offerstenar inom förfäders- eller fruktbarhetskult. Det är svårt att datera huggna skålgropar, men de flesta skålgroparna och -klipporna är sannolikt från järnåldern. De har även tillverkats och använts under senare historisk tid. Den äldsta kända skålgropen i Finland är från bronsåldern. Virnamäs skålgropar är troligen järnåldersfynd och ligger antingen vid åkermarkens kanter eller på stenar och klippor som sträcker sig ut mot åkrarna. Placeringen tyder på kopplingar även till jordbruk.

Vid Aurajokis strand, i ett skogsområde nära vattnet, ligger Komosten-kullarna – två regelbundet formade naturliga kullar eller gravhögar. Under en arkeologisk inventering 1961 hittades järnålderskeramik samt brända ben och sot i en provgrop. Kullarna identifierades då som fornlämningar. De har betraktats som gravar, men kan också ha varit en möjlig lägerplats. Generellt anses kullarna vara gravar, men i Finland var gravhögar ovanliga under järnåldern. Den vanligaste begravningsformen var kremeringsgravfält utan synliga konstruktioner på markytan.