Aurådalsområdet reptiler

Vad var det som smet under spångbrädorna? I Aurådalen kan man träffa på åtminstone fyra olika reptilarter. Den vanligaste och mest talrika är skogsödlan. Den anpassningsbara skogsödlan är världens nordligaste reptilart. Mindre vanlig är kopparödlan, en benlös ödla som ibland felaktigt tas för en orm. Kopparödlans äldre namn är faktiskt ”kopparorm”. Båda de finska ormarterna, huggorm och snok, förekommer också i området.

Skogsödlan är kanske den lättaste av Finlands reptiler att känna igen. Ryggen är vanligen brunaktig och buken lite ljusare. På ryggen finns både svarta och ljusa ränder och fläckar. Skogsödlan kan förväxlas med den främmande arten sandödla, som påträffades för första gången i sydvästra Finland år 2014. Den benlösa kopparödlan skiljs också lätt från andra ödlor. Namnet kopparödla syftar på dess färg, som ofta glänser metalliskt i ljuset. Ordet ”koppar” är mycket gammalt och har ursprungligen använts för åtminstone koppar, brons och mässing.

Att skilja huggorm och snok åt kan ibland vara svårt. Oftast är snoken svartgrå eller mörkbrun till färgen och har gula fläckar i nacken. Huggormen har däremot en grå eller rödbrun grundfärg och längs ryggen löper ett karakteristiskt sicksackmönster. Båda ormarterna har olika färgvarianter, och alla snokar har till exempel inte gula nackfläckar. På samma sätt finns det huggormar som saknar sicksackmönster. I sådana fall är huvudets form en bra skillnad: huggormens huvud är mer triangelformat och kantigt, medan snokens huvud är rundare. Även pupillens form kan skilja arterna åt, men det kräver en närhet till djuret som inte alla känner sig bekväma med.

De växelvarma reptilerna kan lättast observeras när de värmer sig på spänger, stenar eller klippor, då de är enklare att upptäcka än ute i terrängen. Reptiler har ett känsligt sinnesorgan som uppfattar vibrationer från närmande människor på långt håll. Snoken trivs vid vatten och är en skicklig simmare. Huggormen trivs bland annat i våtmarkskanter, på klippor, hyggen samt åkrar och ängar. Båda ormarterna är viktiga för naturens balans, eftersom de lever av till exempel möss och sorkar. Genom att äta små däggdjur minskar ormarna även spridningen av parasiter, såsom fästingar, som kan vara skadliga även för människor.

Huggormen använder gift när den jagar och är därmed Finlands enda giftiga orm. Trots detta behöver man inte vara alltför rädd för den. Både huggorm och snok försöker alltid undvika människor. Giftet är mycket värdefullt för huggormen och används endast som en sista försvarsåtgärd. Skogsödlan har nästan inga försvarsmekanismer och väljer därför att fly. När den flyr kan den släppa en del av sin svans, men detta är en mycket dyr förlust. Att odla fram en ny svans kräver mycket energi och den fungerar inte längre på samma sätt. Skogsödlan ska därför aldrig retas, eftersom svansförlusten kan bli ödesdiger.

Visste du att det i Finland även finns en tredje orm, hasselsnoken? Den har dock bara påträffats på Åland. Hasselsnoken är Finlands enda orm som jagar genom att kväva sitt byte.

Mer information om Finlands reptiler hittar du här