Gul vattenskräppa – en ovälkommen gäst i Aurajoki
Gul vattenskräppa eller vattenkrasse (Nymphoides peltata) är en flytande vattenväxt som inte växer naturligt i Finland. Ursprungligen har den förts hit som prydnadsväxt. De gula blomflotten som breder ut sig om sommaren kan se vackra ut, men växten har visat sig vara en besvärlig gäst. Växtens skador på naturen, vattnet, fiskarna och rekreationsanvändningen är odiskutabla, och bekämpningen blir desto svårare ju större bestånden hinner bli. En mer detaljerad artbeskrivning finns här.
Under de senaste åren har vattenskräppan spridit sig snabbt i Aurajoki. Det första fyndet i Finland gjordes sannolikt i Littoistenjärvi år 2012. Därefter har observationer gjorts i Aurajoki, i Luolalanjärvi i Nådendal, i Haunisten bassäng i Reso och senast i Pemarån.
Identifiering
Gul vattenskräppa förväxlas lätt med den inhemska näckrosen, men vid närmare granskning är skillnaderna tydliga. Blommans färg är samma gula som hos näckrosen, men betydligt mindre. Dessutom är kronbladen ludna och har fransade kanter, vilket återspeglas i växtens engelska namn: fringed lily. Bladen är också mycket mindre än näckrosens, med en bredd på 3–10 cm.
Kuvassa yläpuolella lammikki ja alapuolella ulpukka
Andra lite liknande växter som gul vattenskräppa kan förväxlas med när det gäller bladen är konnanulpukka och kilpukka. Den blommande vattenskräppan är dock en tydligt särskiljande art.
Skador
Växten sprider sig både via sina utlöpare och sina frön. Utlöparna kan växa flera meter på några månader, vilket gör att växten kan ta över stora områden under en sommar och samtidigt tränga undan den ursprungliga floran. När bestånden bryts ner förbrukas syre och det ruttnande växtmaterialet kan orsaka syrebrist i vattnet vintertid. Täta bestånd gör dessutom rekreationsanvändningen av ån svårare, och problemen kan till och med påverka värdet på strandfastigheter.
Eftersom gul vattenskräppa är en relativt ny art i Finland och hittills nästan uteslutande förekommer i Egentliga Finland, har den ännu inte listats i den nationella förteckningen över invasiva skadliga arter, där till exempel jätteloka, vresros och jättebalsamin ingår, och där en nationell strategi för främmande arter och förvaltningsplaner tagits fram. Gul vattenskräppans skadlighet är dock tydlig och allmänt erkänd, och bekämpningsarbetet måste påbörjas även i Aurajoki innan spridningen kommer ur kontroll.
Aurajokisäätiös bekämpningsarbete
Aurajokisäätiö har sedan 2019 på pilotbasis arbetat med bekämpning av gul vattenskräppa i Aurajoki. Kartläggningar av denna invasiva art inleddes 2018 när man upptäckte dess tilltagande spridning i ån.
Aurajokisäätiö har kartlagt förekomster av gul vattenskräppa längs ån sedan 2018. Det verkar som att det, till skillnad från informationen på vieraslaji.fi, inte finns några bestånd i Savijoki-biflödet. Däremot har bestånden i Aurajokis huvudfåra börjat växa kraftigt från Lieto mot Åbo. De största bestånden i Lieto finns mellan Hakkisten och Vanhalinna.
Längs sidofåran Vähäjoki observerades inga bestånd år 2021, men i den norra delen av Maaria bassängen ovanför Vähäjoki fanns oväntat rikliga bestånd. Bestånden syns tydligt i de flygbilder av Aurajoki som Lieto kommun lät ta hösten 2020, samt i Aurajokisäätiös egna flygbilder från 2021, tagna i samarbete med Turun Elokuvaajat ry.
Aurajokisäätiö genomförde försöksrensing i Aurajoki, där de mest omfattande åtgärderna utfördes i Liedon Vanhalinna åren 2019 och 2020, med hjälp av studenter från yrkesinstitutet Livia. På plats testades rensningsmetoder både från båt och från strand. Vanhalinna deltog i arbetet genom att låna ut båtar till talkoarbetare och ta hand om det insamlade växtavfallet. Avfallet bortskaffades senare på plats genom förbränning och kompostering, vilket är de mest ekologiska metoderna. Samtidigt säkerställdes att inga växtdelar lämnades kvar i naturen.
Under den heta sommaren 2021 började bestånden sprida sig kraftigt längs Aurajokis huvudfåra och de gulblommande flodkrökarna väckte uppmärksamhet. Aurajokisäätiö kompletterade då den långsamma handrensningen med försök att använda maskinell uppsamlande slåtter i samarbete med Östermalm Oy från Västanfjärd.
Basen var återigen Vanhalinna i Lieto, där man kunde lägga upp växtavfallet. Den tekniska expertisen tillhandahölls av Kari Suonsilta / Aikari Oy. Planering och genomförande av fältarbetet ansvarades av Aurajokisäätiös team för invasiva växter: Suvi Hakulinen, Ville Autio och Laura Karunen.
Pilotförsöken visade att bekämpning av gul vattenskräppa är mycket arbetsintensivt och långsiktigt, men inte omöjligt. En positiv observation var att bestånd som avlägsnades sent på hösten inte spred sig lika snabbt följande år som de som avlägsnades tidigt på sommaren. Aurajokisäätiö har fortsatt handrensning under säsongerna 2022 och 2023. Bekämpningsarbetet kräver dock kontinuerlig uppföljning och effektivare metoder som kompletterar handrensningen.
Förfrågningar om arbetet med gul vattenskräppa: Aurajokisäätiö info@aurajoki.net, tel 040 5537 409.
Bekämpningsmetoder
Viktigt: Om gul vattenskräppa avlägsnas från vattendrag genom slåtter eller rensning måste man absolut säkerställa att lösa växtdelar inte sprids till andra delar av vattnet. Ovarsam bekämpning kan orsaka mer skada än nytta.
Fåglars häckning får inte störas. Eventuella fågelbon måste beaktas när bekämpning planeras i vattendrag. Läs mer på BirdLife Finlands webbplats.
För giftfri bekämpning av gul vattenskräppa finns åtminstone följande metoder:
1. Rensning
Rensning, dvs. att avlägsna växten med rötterna, är ett bra sätt att eliminera mindre bestånd. Nackdelen är arbetsmängden. Rensning utförs vanligtvis genom vadning i strandvattnet. Som hjälpmedel kan grep eller räfsa användas. Växterna samlas upp på land och förs tillräckligt långt från vattnet så att växtdelar och eventuella frön inte sköljs tillbaka vid regn. Under arbetet är det viktigt att säkerställa att lösa växtdelar inte sprids till nya platser i vattnet. För att förhindra detta ska området som rensas avgränsas med flytbojar eller nät. Slutligen rengörs det avgränsade området från växtdelar med ett tätt maskhål, exempelvis en finmaskig håv.
Lammikin kitkentää Turun Halisissa 2023
2. Slåtter
Med slåtter avses här att skära av växtens stjälkar under vattenytan. Handslåtter kan utföras med vasslie genom vadning i vattnet, från brygga eller från båt. Växtavfallet måste samlas upp. Avfallet läggs på en lämplig plats så långt från stranden som möjligt. Lämpliga verktyg för uppsamling är räfsa, grep och en robust håv. Avfallet kan samlas på exempelvis en lätt presenning och transporteras bort från stranden. Det område som ska slås bör avgränsas med flytbojar för att förhindra spridning av växtdelar. Slutligen rengörs det avgränsade området från växtdelar med en finmaskig håv.
Slåtter kan utföras i större skala med maskinell utrustning avsedd för vattenväxter. Vid maskinell slåtter är det extremt viktigt att allt växtavfall samlas upp så noggrant som möjligt. Maskinell slåtter ska alltid anmälas till NTM-centralen (ELY-keskus).
3. Täckning
Växterna kan täckas för att hindra ljuset från att nå dem, antingen med ett flytande täcke på ytan eller med ett täcke som placeras på botten. Båda metoderna hindrar effektivt växternas tillväxt. Till slut dör växterna och börjar brytas ner.
Det är viktigt att täcket hålls intakt under hela växtsäsongen. Täcken ska förankras ordentligt och märkas tydligt.
Ett täcke för bottenläggning kan till exempel vara en gummi- eller plastmatta som tyngs ned med vikter för att hållas på plats. Mattan får inte vara helt lufttät, eftersom den nedbrytande växtmassan producerar gas som annars samlas under täcket. Därför bör täcket ha små hål eller sömmar som gör att gasen kan komma ut. Materialet bör vara mycket UV-beständigt för att undvika nedbrytning till mikroplast i vattnet.
Täcken ska tas bort från vattnet på hösten. Detta förhindrar att de bryts ned och sköljs bort samt gör det möjligt att kontrollera täckets skick.
Hantering av växtavfall
Vid slåtter eller rensning bildas alltid växtavfall som måste samlas upp. Det får aldrig lämnas kvar i vattnet, eftersom växtdelarna lätt kan slå rot på nya platser.
Växtavfallet ska placeras tillräckligt långt från stranden så att det inte riskerar att hamna tillbaka i vattnet.
Avgränsning av området med flytbojar är viktigt. Då kan flytande växtdelar samlas upp och risken för spridning minimeras. Mer information om hantering av invasivt växtavfall finns på vieraskasvit.fi.
Vems tillstånd behövs?
Med markägarens tillstånd får handrensning och handslåtter utföras utan myndighetsanmälan. I sådana fall ska grannar beaktas och delägare i vattenområdet informeras. Projekt genomförs ofta bäst i samarbete med grannar.
Maskinell slåtter av vattenväxter eller muddring måste anmälas till NTM-centralen (ELY-keskus). (ELY-centralens anvisningar)