Låg vattennivå påverkar också fiskbeståndet i Aura å

Det låga vattenståndet vid Hallisforsen har i sommar gett en intressant möjlighet att observera åns fiskar. Under en solig dag syns mängder av småfisk i det grunda vattnet, och stora fiskstim kan till och med ses vid fisktrappan.

Enligt fiskerådgivare Johanna Piipanoja vid västra Finlands fiskericentral verkar det för närvarande finnas gott om löja vid Hallisforsen. Löjorna kommer till forsarna för att söka föda. I det strömmande vattnet finns gott om insekter och plankton som löjorna samlas för att äta. Det varma vattnet i Aura å håller också löjorna aktiva.

Den låga vattennivån påverkar dock inte alla fiskarter på samma sätt.

Den låga vattennivån förändrar fiskarnas livsmiljö

Effekterna beror framför allt på hur lågt vattennivån sjunker, hur länge perioden med lite vatten varar och hur ån är utformad. I små vattendrag kan effekterna vara betydande redan under en enda torr sommar.

I en reglerad å som Aura å är effekterna av den låga vattennivån något annorlunda. Dammar förändrar vattnets naturliga flöde och variation. Ovanför dammen saktar vattenflödet ner, vattnets uppehållstid ökar och vattnet värms lättare upp under sommaren. I djupare och mer näringsrika områden kan också syrehalten minska.

För olika fiskarter innebär dessa förändringar olika saker. Vandringsfiskar är känsligare för höga vattentemperaturer och låg syrehalt än exempelvis abborre, gädda och mörtfiskar. Under perioder med lågt vattenflöde söker sig fiskarna därför till platser där det finns tillräckligt med vatten, föda och syre.

Vattenflödet i ån skapas i hela avrinningsområdet

För fisken är det inte bara det som händer i själva åfåran som har betydelse. Hela avrinningsområdet påverkar hur mycket vatten som når ån och hur snabbt det sker.

Ett naturligt avrinningsområde håller kvar vatten och släpper ut det långsammare, vilket gör att vattenflödet i ån blir jämnare. I ett kraftigt dikat avrinningsområde rinner vattnet däremot bort snabbare. Vid regn kan detta synas som snabbt stigande vattenbivåer medan det under längre torrperioder finns mindre vatten i ån.

Dikning kan alltså förstärka variationen i vattenflödet: mycket vatten kommer snabbt när det finns gott om vatten, men under torra perioder frigörs mindre vatten från avrinningsområdet.

Detta påverkar också fiskbeståndet.

På våren och vid kraftiga regn

• vatten rinner snabbt ut i åfåran
• vattennivån stiger snabbt
• belastningen från stannad näring och sediment kan öka
• fint sediment kan täcka lekgrus
• kraftigt flöde kan spola bort rom och yngel eller förändra deras livsmiljö.

På sommaren

• det finns mindre vatten lagrat i avrinningsområdet
• grundvattenpåverkan kan minska
• vattenflödet i bäckar och små åar sjunker
• vattnet blir varmare
• den livsmiljö som är tillgänglig för fisken minskar.

På hösten

• låg vattennivå kan försvåra vandringsfiskarnas uppstigning
• tidpunkten för lekvandringen kan störas
• små bäckar och diken kan bli oframkomliga.

Det lönar sig att hålla kvar vatten i avrinningsområdet

Genom att hålla kvar vatten i avrinningsområdet kan man påverka både vattenkvaliteten och fiskarnas livsmiljö. När vatten lagras i landskapet och frigörs långsammare kan vattenflödet i ån hållas jämnare även under torra perioder.

Alla åtgärder som håller kvar vatten i avrinningsområdet är därför positiva både för vattenkvaliteten och fiskbeståndet. Särskilt vandringsfiskarna gynnas av detta.

När vi saktar ner avrinningen, håller vi också våra åar levande.

Johanna Piipanoja, fiskerådgivare vid Länsi-Suomen Kalatalouskeskus ry.